"Ignorance is bliss" var det någon som skrev, en väldigt bra beskrivning på min sexåriga resa med Visma eEkonomi, numera Spiris.
Från början ett företag där jag upplevde att båda parter respekterade varandra och det fanns en affärsmässig balans. Inte bara känslan och verkligheten har helt förändrats sedan dess, jag tror min faktura har femdubblats. Kunder känner absolut igen det, kostnadsfria funktioner har belagts med en kostnad per klick, kunder tvingas in i nya kostsamma moduler mot sin vilja när de gamla släcks ner. Det som en gång upplevdes jämbördigt – och schysst – har förskjutits till ett underläge där jag som kund blivit mer förbisedd, mer inträngd och behöver ständigt vara på min vakt mot ökade kostnader och nya kreativa sätt att ta betalt. Kombinationen med teflonhal kommunikation gör att jag nu sagt upp mitt abbonemang. Jag har ännu inte ett alternativ, men jag är helt övertygad att Sipris inte är för mig.
Jag vill egentligen använda era tjänster, hur märkligt det än låter, men att vara en del av en långsam och väl medveten managementstrategi där jag – kunden – upplever mig sakta utpressas snarare än att nå en hälsosam punkt där girighet trumfas av kundnöjdhet, då vill jag inte vara med. "Ignorance is bliss", det är precis exakt så det har känts.
