Idag har man en mer "frimodig" syn på vad som räknas som ett förbjudet lån. Ett avräkningskonto som tillhör ägaren och ibland är minus och ibland plus är i princip aldrig ett förbjudet lån.
För att räknas som ett lån, idag iaf, så skall det även vara till arten ett lån. D.v.s man har tagit ut ett belopp och kanske dessutom skrivit lån i överföringen. Det är definitivt olaglig. Men om man av misstag handlar på företagskortet och det bokförs debet på ägaravräkningen som då ligger plus har idag ingen större betydelse. Självklart så skall det rättas till men det kan mycket väl ligga så även över ett bokslut. Om det nu inte är för stora belopp så klart.
En annan variant av förbjudet lån är ju när man har två bolag som då inte är i koncernförhållande. Man äger bägge som privatperson. Dom bolaget får inte heller ha lån mellan varandra då det räknas som en oäkta koncern och lånen blir som om det är ägaren själv som lånat.
Att avräkningar kan ligga plus visas ju även reglerna om utfästelse av aktieägartillskott. Ett bolag som har förbrukat eget kapital vid bokslut kan få en utfästelse av ägaren om att han skall sätta in ett belopp som aktieägartillskott för att återställa eget kapital. Vid bokslutet så kommer då bolaget att ha en fordran på ägaren, vilket då i det fallet inte heller är ett förbjudet lån. Har försökt få reda på när detta belopp sedan skall betalas in men så vitt jag fått fram det så finns det inget svar på det. Man kan ha det ohanterat så länge som ägaren kan anses vara kapabel att betala in detta belopp...
Det finns även nu en del som pratar om formlös värdeöverföring. d.v.s man tar ut ett belopp utan att ange om det är utdelning, lån, lön eller annat och det skall man då kunna rätta till senare utan skattekonsekvenser men det är inget som jag alla rekommenderar. Känns enligt mig mer som en vinkling från revisorshåll för att slippa ta diskussion med kunderna...
